FAGRA LÖFTEN ELLER VÄLSIGNAD VERKLIGHET?
2006 11 05
Text: Hes 37:1-14

Hesekiel var en profet som verkade på 500-talet f.Kr., i huvudsak under den Babyloniska fångenskapen, dvs under den tid då Israel var ett förskingrat folk och ett folk utsatt för utrotningsförsök. Guds plan var ju att Israels folk skulle vara ett moderssköte för den kommande Messias och erövraren ville förhindra det. Då kommer Hesekiel och talar tröstens ord till det deporterade folket och han profeterar och påminner folket om vem Herren är och vilka dom är och att Herren har allt i sin hand. I den situationen landar så den text in som vi nu ska läsa. Hes. 37:1-14.
Texten kan mycket väl fungera som ett tröstens och hoppets ord till dagens kristenhet. Vi är inte deporterade som Israel var men det finns en makt både utanför och i kyrkan som vill föra oss bort från klassisk kristen tro som har Jesus i centrum och där den helige Ande verkar. Vi lever ju inte längre i ett kristet land. Det är en officiell verklighet. Trösten och hoppet handlar både om en snar framtid, nu, och om evigheten.
Det är en makaber syn som Hesekiel får se. Det låter ju som en skräckfilm med benrassel och förvandlingar. Men så såg Gud på Israels folk. Det var den bilden han ville förmedla till folket.
Jag måste säga att jag villigt erkänner att så är det också med oss. Vi är långt från den mönsterbild av en församling som Gud har gett. Den Ande som skulle verka i oss och bland oss har vi väldigt lite av. Det är den verklighet som jag ser. Var finns kraften och var finns det liv som leder till omgivningens frälsning och tro? Varför är vi mer bekymrade över den inre situationen i vår gemenskap än vad vi är över människorna runt omkring oss? Jag tänker att det är för att det finns en kraft som vill få oss att se bort från de intressen som Jesus har när det gäller oss och omgivningen. Detta gäller oss i EFS-kyrkan på Råå likväl som många andra gemenskaper.
Men i denna situation dömer inte Herren Israel. Han säger inte att loppet är kört. Han förmedlar bilden av att det döda ska få liv igen. Det ska växa senor, kött och hud på de döda benen och de ska få liv igen.
Hesekiel får förmedla tre syften som Herren har i detta när han låter sin Ande komma in i oss på ett nytt sätt.
Det första syftet står först i vers 5: så att ni får liv.
Jesus visade ju att han är Herre över liv och död. Mer än en gång väckte han döda till liv fysiskt. Här får vi förstå det på ett andligt sätt. Vi ska få leva ett liv i Jesus som omgivningen häpnar åt, som får dom att förstå vem Jesus är och så att de blir frälsta. Ett liv som i allt smittar.
Det andra syftet står i vers 6: Ni skall inse att jag är HERREN.
När vi fylls med den helige Ande faller allt på rätt plats. Vi får en ny förståelse av saker och ting, t.o.m. sådant som är helt obegripligt för människor - en övernaturlig kunskap och insikt. Herren blir vår HERRE. Han får sitta på vårt hjärtas tron och vara den som har allra störst inflytande på våra liv. Ske din vilja Herre, inte min. Ske din vilja - så ber vi dagligen men tänker vi på att det har med vår vilja och vårt handlande att göra? Bönen handlar inte om att Guds vilja ska ske runt omkring oss för vår skull utan den ska ske i och genom oss för Guds skull och omgivningens skull.
Det tredje syftet ser vi i vers 12: och låta er komma till Israels land.
Detta uttryck har tre perspektiv. Det första är att Israell skulle få komma tillbaka till sitt land efter avslutad fångenskap och så skedde ju också. En del menar att det är viktigt att det sker igen idag och man arbetar med att hjälpa judar att flytta tillbaka till Israel bl.a. från Ryssland.
Det andra perspektivet på att få komma till Israels land, eller ert land som vers 14 säger, är att komma in i en ny situation där Jesus är i fokus på ett nytt sätt, där vinden blåser på ett nytt sätt, där man ser en förändring i församlingens beteende och man börjar se ny frukt växa fram i form av nya troende människor, helanden från sjukdomar osv.
Det tredje perspektivet på att få komma till vårt land är det himmelska hoppet. Här lever vi som gäster och främlingar, som det uttrycks bl.a. i Hebréerbrevet 11:13 I tro dog alla dessa utan att ha fått vad de hade blivit lovade. De hade bara sett det i fjärran och hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden.
En dag ska vi få se en plats där vi inte är gäster och främlingar utan där är vi hemma och kända av Gud.
Är detta fagra löften som i en valrörelse? Nej, det är en välsignad verklighet som vi kan få gå in i här och nu. Anden är utgjuten över Guds folk. Så våga ta emot. Våga släppa kontrollen över ditt liv, över hem och ägodelar, över teologi och tradition. Om man kan se ett mönster i Guds handlande så är det just så. Han gör allting nytt och den enda trygghet vi har är i honom. Och ni skall inse att jag, HERREN, har sagt det, och att jag har gjort det, säger HERREN.

TILLBAKA