Tänk dig att någon avlägsen släkting har dött och du får veta att du har ärvt en förmögenhet, så mycket att det kan förändra hela din tillvaro. Förmögenheten står nu i ditt namn, men den är inte tillgänglig för dig förrän om ett år. Dock kan du i vissa sammanhang åberopa din nya finansiella ställning. Du har bankernas förtroende och många företag vill göra affärsavtal med dig redan nu. Arvet har alltså konsekvenser för dig redan nu fastän du ännu inte har tillgång till rikedomarna.. Men du vet, och det är helt säkerställt, att du kommer att få förmögenheten i handen. Det är en sådan situation som beskrivs i den korta meningen som Jesus säger till Johannes i texten. Han säger "det har skett".
Vad är det som har skett? Jo, allt det som Johannes ser här, om döden som inte finns mer och att Gud ska vara hos folket, att det som en gång var är borta, osv. Samma sak beskrivs på många ställen i NT. Paulus skriver om det i 2 Kor 5:17: Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.
Petrus skriver om det i sitt första brev: 1 Pet 1:3-6 Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen. Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden. Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag.
Jesus själv talar om det i samband med Joh 3:16 Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn.
Det har skett. Det verkar vara en stor svårighet för oss kristna att leva i den här bibliska sanningen. Vi är kallade till, och satta i, en andlig verklighet som skulle vara vår nya hemvist och som skulle forma vår nya identitet som frälsta evighetsvarelser.
En kristens svåraste kamp är inte mot arbetskamrater som mobbar oss för vår tros skull, det är inte mot stora förföljelser, utan det är mot oss själva. Vi sitter oftast så fast i den här världen och vi planerar livet som om vi skulle leva här i evighet. Så undrar vi var Gud är någonstans och varför han inte svarar på våra böner.
Det är som om jag skulle titta ut genom fönstret och undra var ni är någonstans. Men just nu är ni ju inte ute i världen, ni är här där Gud har satt er. Var är Gud? På den plats där det har skett.
För oss små människor med begränsad förmåga är detta svårt. Jesus kan färdas över tiden och överblicka förfluten tid, nutid och framtid. Han är Alfa och Omega, början och slutet. Tänk, vad livet kan te sig annorlunda när vi håller oss till honom i alla lägen.
Hur kan vi då få rätt på det här? Hur kan vi få se den här segern i våra liv redan här och nu? Som alltid är svaren enkla att säga men svårare att utföra. Det svåra är inte att förstå eller att rent tekniskt göra något. Det svåra ligger i kampen mot sig själv, såsom Paulus uttrycker den i Rom 7: Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.
Det vi kan och ska göra, är att tala med varandra om varandra som nya skapelser. Vi ska tala med varandra om det som väntar och som vi lever för. Vi ska tacka Gud ofta och tillsammans för det levande hoppet, och vi ska inta det området, för det är reserverat för oss.
Där, på det området, är ingenting omöjligt. Där ekar Guds löften fortfarande, där är helande, där är glädje och gemenskap, där är fönstret mot himlen.
Vad talar jag nu om? Jo, om att för människan ligger det himmelska livet eventuellt framför i tiden, men för Jesus är det en verklighet, och han vill att vi kristna redan nu lever i den verkligheten. Det har skett Det är en verklighet. Ingen kan ta det ifrån oss.
Detta är Guds ordning. Så har han bestämt att det ska vara i hans hushållning. Vi lever inte längre i begränsningen utan i möjligheten - möjligheten till helighet, möjligheten till utgivande kärlek, möjligheten till ett Jesus-liv, ett evigt liv.

TILLBAKA