|
|
I
VÄNTANS TIDER - MELLAN LÖFTE OCH UPPFYLLELSE 2004 05 23
Text: Apg 1:6-14
Den
dagen jag fyllde femton blev jag besviken till tårar. Jag hade sett
fram emot att få köra min moped till skolan för allra
första gången, få visa upp den och vara stolt. Jag blev
uppvaktad i vanlig ordning. Mopeden visste jag redan om. När jag
skulle åka till skolan var det punktering på ena hjulet. Så
besviken jag blev. Jag fick ta cykeln.
Men var inte orolig - jag har hämtat mig från den besvikelsen
och bär den inte med mig på något sätt.
Det är lätt att komma över besvikelser på det materiella
området. Sådant kan man ta itu med. Värre är det
när vi blir besvikna för något immateriellt. Då
ger vi så lätt upp. Kanske du bär på immateriella
besvikelser i livet. Det kan handla om en relation, eller kanske att Guds
löfte inte uppfylldes så som du hade tänkt det. Det finns
människor som t.o.m. ändrar trosuppfattning kring något
pga. besvikelser på trons område, kanske att man upplevde
att löftena inte infriades.
I kyrkoåret befinner vi oss mellan givandet av löftet om den
helige Ande och uppfyllelsen av löftet. Kanske är det så
för oss också i verkliga livet. Vi känner till löftet
men har aldrig erfarit Anden personligen. I så fall hoppas jag att
du inte är besviken utan lever i en aktiv väntan.
Dagens fråga är: Hur kan vi leva i en aktiv väntan?
Ja, vad är en aktiv väntan? Här ryms tre ingredienser:
en relation, en lydnad och ett levande hopp. Göran Persson eller
Alf Svensson håller kanske inte alltid sina löften till oss.
Det är en viss typ av löften som de ger, t.ex. när det
är val. Vi vet hur det kan vara med vallöften. Jag tror inte
att någon av oss har en personlig relation till någon av de
båda. Men om du hade varit bästa vän med Alf Svensson
och han med dig så hade han nog inte gett dig vallöften. Det
hade handlat om helt andra saker, helt andra löften, personliga saker,
och du hade trott på din bäste vän. Ni hade ju en fin
relation. Jesus säger: Joh 15:15 Jag kallar er inte längre
tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag
kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta
allt vad jag har hört av min fader.
Lydnaden, då? Vad handlar den om? Bibeln talar om lydnad. T.ex.
skriver Paulus: Rom 1:5 Genom honom har jag fått nåden
och uppdraget att som apostel föra alla hedningar till lydnad i tro,
hans namn till ära.
Det här handlar inte om någon lagisk lydnad, något man
är tvungen att göra. Man skulle kunna ersätta ordet lydnad
med konsekvens. Vår tro får konsekvenser. Det nya livet som
vi lever får andra konsekvenser än livet i synd. Detta är
ju något som vi vill och som vi längtar efter, att få
leva ett heligt liv tillsammans med Jesus och varandra. Vi är aldrig
tvingade. I fråga om löften kan man då säga att
vi lever i enlighet med löftena, vi lever som om de redan är
eller kommer att bli uppfyllda. Vi låter Guds löften få
konsekvenser i våra liv redan här och nu.
En aktiv väntan innebär också att vi har ett levande hopp,
dvs. vi har en övertygelse om att Jesus är vår bäste
vän som aldrig ger naiva löften och som aldrig sviker sina löften.
Vi vet att han infriar löftena.
Nu handlar allt det här om löftet om den helige Ande. Men
ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er,
och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien
och ända till jordens yttersta gräns.
Har vi kraften eller inte? Det kan man ju undra. Har du kraften? Frågan
kan lätt missuppfattas. Det är Guds kraft - inte vår.
Det är Gud som kan - inte vi. Därför är relationen
så viktig. ANDEN I OSS. Släpp fram Anden mentalt, och så
konkret du kan.
Har vi kraften? Min övertygelse är JA! Om vi lever i den, om
vi släpper fram Jesus, om vi har trons lydnad, dvs. att tron har
konsekvenser i vår vardag. Vi har faktiskt del i om löftena
infrias eller inte. Det börjar med Gud, och det genomförs av
Gud. men där emellan finns du och jag med vår tro och vår
vilja och våra liv.
Det är aldrig en prestation från vår sida när vi
upplever ett Guds under. Det är bara nåd, och vi blir glada
över att Gud älskar oss. Blir vi överraskade? Ibland, men
ibland bara glada över att det vi tror på faktiskt håller.
Inser du att den helige Ande är dig given? Vet du att Anden bor i
dig? Ta då konsekvenserna av det - det är din kallelse. Är
du oviss och tvivlande? Vet då det som Paulus skriver i 1 Kor 12:
Därför vill jag att ni skall förstå att ingen
som är fylld av Guds ande säger: "Förbannelse över
Jesus", och att ingen kan säga: "Jesus är herre",
om han inte är fylld av den heliga anden. Vad kan du säga?
TILLBAKA
|
|