Vatten har alltid spelat en avgörande roll för Guds folk. I dagens texter finns exempel på det, t.ex. när Mose ska leda folket ut ur Egypten. I samband med vattnets delande står det också att det blåste en stark vind, en "ruach". Samma ord "ruach" hittar vi i 1 Mos 1:2 där vi kan läsa om hur Guds Ande eller en gudsvind (ruach) svävade/blåste över vattnet. Det är samma hebreiska ord för ande och vind.
I evangelietexten ser vi att Jesus är den som döper med helig Ande. Här hittar vi inte ordet "ruach" eftersom Nya Testamentet är skrivet på grekiska, utan ordet är istället "pneuma" som också betyder ande och vind, andedräkt.
Så när det gäller vårt dop, är vattnet och Anden intimt förknippade med varandra. Det finns ett flertal texter och berättelser i Apostlagärningarna som berättar om det. Anden ges i samband med dopet i vatten.
Vem kan segla förutan vind, vem kan ro utan åror? Dopet i vatten handlar väldigt mycket om att hamna i båten, att få vara en del av kyrkans skepp. Det sker, som Paulus skriver, genom ett bad som återföder. Genom dop och tro blir vi födda på nytt, födda av Gud - evighetsvarelser.
Men vi blir också förnyade genom helig Ande. Här passar sången in, Vem kan segla förutan vind, vem kan ro utan åror? Man talar ibland om segelbåtskristna och roddbåtskristna. Med vilken kraft tar vi oss fram genom livet?
Dopet är inte en punktuell händelse, dvs. något som hände en dag för länge sedan och som nu ligger i det förflutna. Visserligen var det en särskild handling som utfördes för många år sedan, men dopet är något större än den fysiska handlingen. Under kejsar Nero i Rom hade man inte tillgång till vatten i katakomberna, så där fick dopet ske på annat sätt.
Hade dopet varit en punkt i livet så hade det inte sett bra ut för os som lever i ett lutherskt sammanhang. De flesta av oss döptes bara några månader gamla och minns ingenting av det. Men det finns heller inte någon garanti för att man har en relation till sitt dop när det sker i vuxen ålder. Om dopet var en punktuell händelse så är den ju passerad för länge sedan.
Men dopet är inte en punkt på dagordningen, utan dopet ÄR dagordningen, en ny dagordning. Det handlar om att leva ett evigt liv tillsammans med Gud. Ordet evigt har här ingen tidsaspekt utan handlar om en särskild kvalité. Vi får leva ett gott liv med Gud.
I samband med vattendopet döper Jesus med helig Ande. Vi kan, som jag sa, läsa om det t.ex. i Apostlagärningarna 8, 10 och 19.
Det är medvetet från min sida att jag säger att vi får Anden i samband med dopet och inte i dopet. Så ser jag att det sker i Bibeln. Ett mynt har ju två sidor, och båda är viktiga för att myntet ska kännas igen och vara äkta. Dopet har också två sidor. Den ena sidan är att Gud ger och den andra sidan är att vi tar emot och bekänner. Vi talar om dop och tro. Dessa två hör ihop.
En roddbåtskristen är glad för att vara med i båten, men har det ganska kämpigt. Han får ro och ro och ro, ofta mot strömmen. Det går åt mycket kraft och hela kroppen får arbeta. Livet blir en ständig kamp mot vardagsbekymmer, relationsproblem och annat. En segelbåtskristen, däremot, lär sig att sätta segel och låta en annan kraft föra båten framåt. Det går att segla även i motvind. Vi får leva i den helige Andes kraft. Konkret gör man det genom att i sitt hjärta och i sina tankar ha Anden med sig varje dag, be om hjälp, se efter svaren, tolka livet och vardagsmötena i Andens ljus.
Dopet hände inte en gång för länge sedan, det händer varje dag hela tiden för en kristen. Det viktiga är inte att jag fick gåvan att vara Guds barn i mars 1955, utan att jag är ett Guds barn idag och varje dag. Dopet är ett liv, dopet är en dagordning för mitt liv. Gud ger verktyg som behövs för att kunna leva det livet.
Jag är övertygad om att vi behöver söka dessa ting mer intensivt så att det nya livet och den helige Ande får möjlighet att framträda i våra liv och i vår gemenskap. Dopet behöver få en synlig relevans bland oss och tron behöver få en synlig relevans i vår omgivning. Det sker genom den helige Ande.
Så låt oss erövra dopet igen, inte genom att vända tillbaka till spädbarnstiden, utan genom att leva som segelbåtskristna idag. Låt oss anta ett förhållningssätt och en attityd som vittnar om ett liv med Gud i Andens kraft. Då behöver vi inte anstränga oss ytterligare för att vittna och berätta. Det kommer av sig självt.

TILLBAKA