ALLA VILL TILL HIMLEN MEN INGEN VILL DÖ 2005 02 06
Text: Mk 10:32-45

På tv gör dom just nu reklam för en skiva med gruppen Timbuktu. Den heter "Alla vill till himlen men ingen vill dö". Är inte det väldigt typiskt för vår tid och vår västerländska kultur? Är det bara Jesus som förstår att vägen till livet går genom död? Ibland verkar det så.
Med den här söndagen, Fastlagssöndagen, går vi in i en kyrkoårstid som handlar mycket om just det - vägen till himlen, till livet, går genom döden.
Man kan inte låta bli att fråga: Vilket liv? Vilken död? Vi vet ju alla att våra kroppar ska dö en gång, det är det enda vi kan veta säkert om framtiden. Den kroppsliga döden är alltså inte mycket att diskutera en fastlagssöndag. Det temat passar bättre på Alla helgons dag.
Nej, den död vi talar om idag är den som Paulus skriver om i 2 Korintierbrevet. Han skriver: 2 Kor 4:11-12 Ty jag, som är vid fullt liv, utlämnas för Jesu skull ständigt till att dö, för att också Jesu liv skall bli synligt i min dödliga kropp. Alltså verkar döden i mig och livet i er.
I en kristen människa pågår en dödsprocess alltid, och just därför pågår det också en process som leder till livet. Så gjorde det i Jesu jordeliv när han mötte motstånd, när han fängslades och torterades - så gjorde det i lärjungarna och så gör det bland kristna idag. Det är kärlekens väg - genom död till liv. Den kärlek som älskar trots allt, den kärlek som offrar sig för någon, den kärlek som lider och som sätter allt på spel för en annan människas skull.
I Helsingborgs Dagblad igår kunde man läsa om skogsbränder. "Elden spelar viktig roll i naturen." När det gäller naturen ser vi elden som en fiende, men om det inte vore för skogsbränder så skulle vi ha dubbelt så mycket skog i världen. Det skulle innebära en obalans i naturen. Vi behöver plats att kunna odla på. Det finns växter och djur som behöver skogsbränder för att kunna leva. Genom död till liv.
Ett litet ordspråk som jag hittade: "Enbart sol ger öken. Skuggornas dagg ger liv." I Norden längtar vi efter sol, i Afrikas öknar längtar man efter regn och ett klimat som kan ge dagg. Det behövs både sol och regn. Genom död till liv.
I västerlandets lyckoreligion har vi tappat bort dom här tankarna. Hos oss ska allt vara bra och gå väl. Vi blir fullständigt överraskade och tafatta när flodvågor och andra katastrofer drabbar oss. Vi tänker kanske inte på att sådant är vardagsmat i många länder. Visste du att det dör ett litet barn av svält var femte sekund i världen. Det är en halv miljon barn varje månad. Hur hade världsbefolkningen sett ut om det inte vore för svälten?
Nu ska vi kanske inte vara glada för svält, död och olycka. Men vi borde se att tillvaron strävar efter en balans, både i det fysiska och i det andliga - detta sker förstås på gott och ont och är en konsekvens av att syndafallet.
Som kristna är vi inte totalt utlämnade åt naturens nycker. Vi kan drabbas av mycket och döden kan tyckas ha mycket att säga till om i våra liv. Men det är livet - Gud - som har sista ordet för oss. Kärlekens väg är genom död - till liv. Det säger och det visar Jesus.
Han talar i dagens evangelietext om att hans lärjungarna ska få dricka den bägare som han dricker och de ska döpas med det dop som han döps med. Han talar om sitt lidande och sin död, men inte som en naturens nyck utan på grund av det mänskliga motståndet mot tron och mot Jesus.
Det sker också i Sverige, men på ett civiliserat sätt. Låt oss inte vara blinda för motståndet bara för att det inte sker våldsamt. Låt oss skärpa blicken så att vi kan se den mycket förfinade ondskan.
Fastetiden är en tid för eftertanke. Vi får fundera över vårt liv och över hur vi har det med Gud och människor. Vi får också följa Jesu väg genom död till liv och vi får själva låta det gamla dö för att kunna ta emot nytt liv. Det ska vara en ständigt pågående process i en kristen människas liv.
Onda ting drabbar alla människor, både kristna och icke kristna. En kristen får givetvis bli både rädd och arg när det händer saker, precis som andra människor. Men om vi som är kristna har en beredskap och en trygghet från Gud där vi klarar av att älska också i det svåra. Då är vi en resurs för Guds rike och en hjälp för människor. Tänk på kvinnan i Thailand som mitt i sin egen katastrof sa: "Jag måste le och hjälpa - annars förtvinar mitt hjärta."
1 Pet 1:6-7 Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro .... skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras.
Tänk på att vägen går till livet, men den går genom döden till livet.

TILLBAKA