KORSET ÄR EN DÅRSKAP FÖR VÄRLDEN 2005 03 25
Text: 1 Kor 1:18

Oftast ser vi på företeelser som antingen bra eller dåliga, goda eller onda. Att stjäla, t.ex. är dåligt och ont. Ändå beundrar vi ibland Robin Hood. Han stal från de rika för att ge åt de fattiga. Ont eller gott?
Andra företeelser menar vi kan vara både onda och goda. Saker och ting kan brukas eller missbrukas. Det kan handla om t.ex. mediciner eller om pengar.
På liknande sätt är det med korset, vår viktigaste symbol. Korset verkar på två sätt. Det drar människor närmare Gud och det stöter bort människor. Det menar i alla fall Paulus, och han skriver om det i 1 Kor 1:18. Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.
Korset var ett avrättningsredskap. Det var ett av de grymmaste sätten man kunde dö på - att bli upphängd på ett kors. Det som hände kring korset var inte vackert. Det är lätt att förstå att en del människor värjer sig för korset.
Men det är en sak att tycka att korset som avrättningsredskap är skrämmande, en annan sak är det att inte vilja ta in och förstå varför Jesus måste dö. Korset blir en dårskap i stället för en Guds kraft.
Vilka tankehinder kan finnas när det gäller vår syn på korset?
1 Jag är inte en syndare. En del människor gör så gott de kan och de tycker att det räcker. De betalar skatt, deklarerar ärligt, ger pengar till Läkarmissionen och är allmänt hyggliga. Vad ska man med korset och frälsningen till?
2 Inte behöver Gud förnedra sig så för min skull. Hans offer har inte med mina små brister att göra. Jag får väl reda upp mina förehavanden själv.
Korset blir en dårskap när man anser att Jesu korsdöd inte var nödvändig utan bara meningslös liksom annat lidande är meningslöst.
För oss andra är korset en Guds kraft som räddar oss från att gå under.
Finns det en dårskap inför Gud? Ja, visst. Så här skriver Paulus i 1 Kor 3:18-20 Bedra inte er själva. Den av er som tycker sig vara vis i världslig mening måste först bli en dåre för att bli vis. Ty denna världens vishet är dårskap i Guds ögon. Det står skrivet: Han snärjer de visa i deras slughet, och vidare: Herren vet att de visas tankar är tomhet.
Den som sätter sig över korset och lärjungaskapet som en vis människa kommer att bli betraktad som en dåre i Guds ögon.
Det finns det ett pris att betala om man vill vara en sann kristen. Det kostar i anseende att följa Jesus. Lärjungaskapet är en dårskap för världen.
Jes 53:3 Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med sjukdom. Han var som en för vilken man döljer sitt ansikte, så föraktad att vi höll honom för intet.
Hur klokt är det att hålla på en sådan man?
Men om vi nu är riktigt riktigt ärliga mot oss själva, med den ärlighet som Guds Ord manar till, så kommer vi att inse att det är värt den dårskapen att hoppas på det dåraktiga korset. För vem kan hjälpa sig själv med det verkligt svåra? Vem kan skapa sig en plats i himmelen hos Gud? Alla har vi ju syndat och saknar härligheten från Gud. Vi känner inte Gud.
Är vi inte alla helt utelämnade åt synden och döden? Är inte korset och Jesu död vårt enda hopp?
Finns det något annat evangelium som är en Guds kraft till Frälsning?
Ytterligare skriver Paulus i 1 Kor 2:2-5: Det enda jag ville veta av, när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde inför er. Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.
Så är det, inte mänsklig vishet utan Guds kraft. Korset handlar om evig försoning och frälsning, men det handlar också om vardagssituationerna när vi är rädda eller känner oss otillräckliga. Det finns en hjälpande och frälsande kraft som räcker till i korset.
Låt oss aldrig någonsin släppa taget om korset, aldrig förneka det, aldrig förminska betydelsen av det - vem vi än talar med och vem vi än står inför. För den gången som vi gör oss visa på världens vis så mister vi kraften från korset. Då blir det bara ett förfärligt redskap i bödlarnas tjänst. Då förlorar också uppståndelsen sin betydelse för oss och det finns ingen seger. Det finns inget att segra över.
Men nu har en dött, och han tog din död och han älskade dig. Vad vill du göra med det?

TILLBAKA