ATT VARA BEROENDE AV DEN HELIGE ANDE 2005 06 19
Text: Apg 1:4-8
Det fanns några församlingar i Mindre Asien som var så pass stora och livliga att de blev kända av sin omvärld och är kända av oss 2000 år senare. De hade namn om sig att vara levande och säkert trodde de det själva också men Herren Jesus dömde ut deras situation. T.ex. står det om församlingen i Sardes: Upp 3:1-2 Och skriv till ängeln för församlingen i Sardes: Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna. Jag känner dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död. Vakna upp och stärk det som finns kvar och som var nära att dö. Ty jag har funnit att dina gärningar inte håller måttet inför min Gud.
Deras gärningar höll inte måttet. Vi vet inte vilka gärningar det handlade om, vi kan bara gissa. Men det vet vi att ingenting håller måttet om inte den helige Ande får leda och utrusta. Anden är livsviktig för en församling och för en kristen. På Nya Testamentets tid for man långa vägar för att hjälpa människor när det gällde Anden. Vi läser t.ex. i Apg 8 att det räckte inte med att vara döpt i Jesu namn, det var nödvändigt att någon också lade händerna på den döpte så att han fick helig Ande. Samma sak läser vi i Apg 19.
För Jesus var detta oerhört viktigt. Han sa så här i Apg 1:4-8: Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, "det som ni har hört mig tala om", sade han. "Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar." De som hade samlats frågade honom: "Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?" Han svarade: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."
I Luk 24 läser vi Jesu ord: Luk 24:48-49 Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden. Detta var viktigt eftersom ingen kan utföra missionsuppdraget utan att ha fått den helige Ande som gåva. Nu räcker det inte med att ha fått gåvan. Man måste tillägna sig den och använda den också.
Jag har varit i lutherska sammanhang där man har gjort anspråk på att vara bibeltrogen. Det har då bl.a. inneburit att man har varit motståndare till kvinnliga präster. Däremot har man varit livrädd för den helige Ande och Andens yttringar. Det är ingen sann bibeltrohet.
Församlingen behöver åter igen göra sig beroende av den helige Ande. Jag menar att detta kan aldrig vara ett teoretiskt konstaterande. Det räcker inte med att säga att Anden verkar alltid i kyrkan. Här handlar det om ett aktivt sökande och bedjande om Andens hjälp och Andens gåvor. Jag ser inte det aktiva sökandet i många kyrkor i Sverige idag, och inte bland oss heller.
Vi kan inte ärligt säga att vi har den kraften som Jesus talar om, den kraften som lärjungarna skulle vänta på. Det var en livsförvandlande kraft. Petrus blev en annan människa. En rädd människa fick mod att stå upp och bekänna så att 3000 människor blev frälsta.
Vill man vara trogen Bibeln och trogen Herren Jesus så måste man räkna med att det handlar om en förvandling. Det vore naivt att tro att just vi eller just jag redan har den rätta tron med de rätta uttrycken - mer rätt än andras tolkningar av tron. Den helige Ande behöver komma och utföra sitt verk i oss så att han sedan kan utföra sitt verk genom oss. Du kanske tycker att jag talar orättvist? Men låt oss skylla på traditionen. Låt oss också bryta med traditionen om vi finner att Gud vill röra vid oss med sin Ande. Inget samfund har detta i sin hand idag.
Nya Testamentet och Apostlagärningarna är en bra mönsterbild för hur det kan gå till. Där var Anden konkret. Man lade händerna på, Anden kom, man talade i tungor och profeterade, man fick mod att predika och människor kom till tro. Var det bra predikningar? Det är jag inte alls säker på. Men Anden fick utrymme att göra sitt verk. Som Paulus skrev i 1 Kor: När jag kom till er, bröder, var det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnade Guds hemlighet för er. Det enda jag ville veta av, när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde inför er. Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.
Det är hemligheten om hur man vinner människor för Jesus. Vi har en treenig Gud och alla tre, Fadern, Sonen och Anden är lika viktiga.
Att ensidigt framhäva Skaparen eller Frälsaren ger en stympad tro. Det vill vi inte ha. Vi vill ha en fullödig tro som bär rik frukt som består. Eller hur?

TILLBAKA